hej ångest!

Nu är det spökena som spökar i mitt huvud igen!

Jag vill öppna mina ögon och se, 
Jag vill torka mina tårar och le,
Jag vill lära mig förstå,
att jag aldrig dig kan få.

Varför svek du mig?
När jag behövde dig som mest,
behandlade du mig som pest,
Varför gjorde du mig så illa?
jag ville bara ha det lilla som kallas för kärlek,
som du bara tog som en lek,
varför?


Hon gråter när ingen ser,
men när folk tittar ser dom en flicka som ler,
Hon mår dåligt innerst inne,
men det är inget hon visar,
kanske för att ingen skulle förstå,
hur dåligt hon egentligen mår.


Ja,nog vet jag att jag borde glömma dig,
försöka förstå att du inte älskar mig,
Ja nog vet jag att jag borde öppna ögonen och se,
se att det inte längre är jag som får dig att le,
Ja nog har jag allt förstått att du inte saknar mig,
så varför ska jag gråta och längta efter dig?
Och varför ska jag ropa när ingen ändå hör?
Och varför plågar jag mig själv så att mitt hjärta nästan dör?
Ja,nog vet jag vad jag borde göra.


Du lämnade inte ett spår,
bara ett stort sår,
djupt inne i mitt hjärta dundrar det av smärta,
När du lämnade mig,
Älskade jag dig,


Kommentarer
Postat av: Kristina

Fina jag känner igen mig i dom

2011-04-23 @ 11:24:28
URL: http://meornot.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0