dikter från förr..

Hittade en del dikter som jag skrev när jag var på botten.. haha!
Ångest, kan du försvinna? 
Jag vill inte vara din vän.
Du gör inget annat än förstör, 
förstår du inte det?
Du måste sluta göra illa mig, 
det gör ju för ont.

Jag vet, 
Du finns där för mig varje dag,
Du kommer när jag är ensam,
Du är där när ingen annan är det.
Men ångest, 
jag vill inte vara din vän längre,
Försvinn.

__________________________________________________

Ni sitter där uppe och skrattar,
jag hör det,
jag vill också skratta,
men det ni inte vet,
är att jag sitter där nere på mitt rum,
med rakbladet i min hand och gråter.
Samtidigt som ni skrattar åt nå skämt,
så skär jag,
nya och nya sår,
hela tiden.

Jag vill känna att jag lever,
att jag finns..


___________________________________________________________

Jag faller som ingen annan , 
livet har ju nu rastat samman .
jag är inget utan er , det ni ser av mej 
när jag står och ler , 
slutat tro , slutat finna hoppen , 
för det slutar alltid att man alltid kommer ner till botten ,


___________________________________________________________

Jag sitter på takkanten,
med fötterna dinglande.
Jag ställer mig upp,
"livet är ingenting för mig".
Ett litet kliv och jag finns inte mer.
Där nere står min vän och skriker,
Jag vet hur ont det gör när någon sviker.
Orden "Jag älskar inte dig" ekar
i mitt huvud. 
Just när jag tänker ta det sista klivet
blundar jag och ser min lillebrors
ledsna ögon.
Jag backar några steg och klättrar sedan ner.
Lillebror, du räddade mig.


____________________________________________________

Men nu är det över, Nu är det min tur, Jag klättrar som aldrig förr och tänker stanna på toppen, I resten av mitt liv! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0